A Cure for Wellness – Recension

Det har gått fyra år sedan Gore Verbinski släppte sin senaste film The Lone Ranger, som floppade, och innan dess var det endast Rango sedan Pirates-filmerna. Det har varit svårt att behärska min förväntan efter att denna skickliga regissör hållit sina färdigheter undanhållna under en sådan lång tid. Jag laddade upp mig med hans Pirates-filmer och såg nu fram emot något som verkade som ett intressant och unikt koncept med hans nya film A Cure for Wellness.

Filmen handlar om unge Mr. Lockhart, en ambitiös, allvarlig och lågmäld bankir som skickas till ett sanatorium i Alperna för att hämta företagets VD som har isolerat sig från resten av världen. När han anländer till det avlägsna sanatoriet upptäcker han att det under den fina ytan av rika människor som blir behandlade för sin kroniska arbetsnarkomani döljer sig något mörkt och farligt. I sina fortsatta försök att föra VD:n därifrån råkar han ut för flera incidenter som förlänger hans visit. Incidenter som ger glimtar om vad det är som egentligen pågår under ytan.

Filmen börjar med tillfredsställande bilder av enformiga skyskrapor i en grå och mörk stad, allt filmat med Arri Alexa XT med Zeiss Master Prime och Ultra Prime linser. Det sätter en ton och kontrast till det grönskande och färgglada sanatoriet med Alperna i bakgrunden, vilket de rymmer på duken tack vare det unika formatet 1.66:1. Vår introduktion till Mr. Lockhart (Dane DeHaan) sker genom olika jobbscenarion och man kan inte hålla sig från att njuta av hans låga, samlade röst och bestämda ansikte. DeHaans skådespel är även det främsta som får en att klara sig igenom filmen och dess kommande repetitiva handling.

Ty när Mr. Lockhart väl lyckas träffa VD:n som han söker, tappar han snart bort honom, bara för att leta efter honom igen, men hittar honom inte förrän han har stött på en massa skumma företeelser i sanatoriet. När han väl hittar honom igen börjar detsamma händelseförlopp om igen. Som en trasig LP-skiva upprepas samma princip av skeenden om och om igen bara för att långsamt komma närmare botten av mysteriet. Varje gång det börjar bli intressant och vi tror att vi ska nysta upp någon hemlighet hamnar vi tillbaka på ruta ett där allt verkar normalt, både för de andra på sanatoriet men även för huvudrollen som inte verkar ha bråttom att följa upp sina senaste bisarra upplevelser.

Det är inte heller en välbalanserad fördjupning i något som ska verka vara en konspiratorisk och sjuk hemlighet. Den skiftar i fokus från scen till scen över vad filmen handlar om. Det känns nästan som om filmen skrevs medan den gjordes, utan en klar idé om vad filmen ska handla om i första hand. Det finns element som endast dyker upp enstaka gånger och som inte bär någon särskild vikt i storyn med tanke på hur sällan det återkopplas. Någon gång fördjupas vi i huvudrollens förflutna, några gånger tror vi att han är galen, ibland undrar vi vad som finns i brunnen, ibland är Hannahs (Mia Goth) roll viktig och ibland är hennes relation till Dr. Volmer (Jason Isaacs) relevant, ibland verkar allt normalt bara för att återgå till en uppenbar komplott. En gång runkar en anställd till en annan anställd, utan väsentlighet för storyn. Efter någon timme sitter man och undrar, scen efter scen, om var filmen ska sluta, eftersom det är det enda som tydligt kan indikera vad filmens huvudsakliga konflikt skulle vara.

Det verkar som om Verbinski tillsammans med manusförfattaren Justin Haythe har gjort en extra ansträngning för att filmen inte ska likna Shutter Island för mycket och, där den väl gör det, försöka leka med publikens förväntningar utifrån det. Det känns dock som om allt de skrev i manuset har hamnat i den slutliga klippningen och att det inte kommer finnas några deleted scenes på blu-rayen med tanke på hur många scener som inte behövs och återkommande plot twists.

Filmen slutar enligt en av flera stories som burits genom filmen och trots att filmen var alldeles för lång kan jag inte säga att jag hade tråkigt. Gore Verbinski kanske inte har kommit på sina forna fötter av nyskapande och spännande underhållning men han visar att han än kan filmskapande. Det finns trots allt obehagliga element som samstämmer med dess tänkta genre, en mystik som får en att vilja gå till botten med komplotten på sanatoriet och grundläggande regi som, i alla fall för mig, håller intresset levande. Det finns dessutom ett imponerande foto av Bojan Bazelli som verkligen tar vara på miljöerna, färgerna och ljuset med strålande komposition som framhäver obehaget i filmen. Dessvärre finns det inte mycket som lyfter A Cure for Wellness från att vara mer än en ofokuserad, utdragen, överansträngd Shutter Island.

Regi – Gore Verbinski

Filmfoto – Bojan Bazelli

Manus – Justin Haythe

Klippning – Pete Beaudreau, Lance Pereira
TEASER TRAILER